Historien om det engelska språket började i samband med ankomsten av de tre germanska stammarna som invaderade Storbritannien under femtonhundratalet. Dessa stammar korsade Nordsjön från det som idag är Danmark och norra Tyskland. Vid den tiden talade invånarna i Storbritannien ett keltiskt språk. Men de flesta av de keltiska talarna drevs väster och norr ut av invandrarna – främst i vad som nu är Wales, Skottland och Irland. Engelsmännen kom från England och deras språk kallades “Englisc” – varifrån orden “England” och “Engelska” härstammar.
Gammalengelska (450–1100 f.Kr.)
De invaderande germanska stammarna pratade liknande språk, som sen i Storbritannien utvecklades till vad vi nu kallar gammalengelska. Gammal engelska låter inte eller ser ut som engelska idag. Inhemska engelska talare skulle idag ha svårt att förstå gammalengelska. Ändå har ungefär hälften av de vanligaste orden i moderna engelska gammalengelska rötter. Orden ´stark´ och ´vatten´, till exempel härledd från gammalengelska. Gammalengelska talades till omkring 1100 före Kristus.
Medelengelska (1100–1500 f.Kr.)
I 1066 invaderade William och erövraren, hertigen av Normandie (del av moderna Frankrike), och besegrade England. De nya erövrarna (kallades Normaner) förde med sig en sorts franska, som blev det kungliga domstolens språk och affärsspråk. Under en period fanns en slags språklig klassdelning, där de lägre klasserna pratade engelska och de övre klasserna talade franska. Under 1400-talet blev engelskan dominerande i Storbritannien igen, men med många franska ord tillagda. Detta språk heter Medelengelska. Det var språket för den stora poeten Chaucer, men det skulle fortfarande vara svårt för inhemska engelsktalande att förstå detta idag.
Tidig modern engelska (1500–1800 f.Kr.)
Mot slutet av Mellanengelskans era började en plötslig och tydlig förändring av uttalet med vokaler som uttalades kortare och kortare. Från 1500-talet hade britterna kontakt med många människor från hela världen. Detta och renässansen av klassiskt lärande innebar att många nya ord och fraser pressades in i språket. Uppfinningen av tryckkonsten innebar också att det nu fanns ett tryckspråk, engelskan. Böcker blev allt billigare och fler lärde sig läsa. År 1604 publicerades den första engelska ordlistan.
Sen modern engelska (1800-idag)
Huvudskillnaden mellan tidig modern engelska och sen modern är ordförrådet. Senmodern engelska har många fler ord som kommer från två huvudfaktorer: För det första skapade industrirevolutionen och tekniken ett behov av nya ord; För det andra täckte brittiska riket på sin höjd en fjärdedel av jordens yta, och det engelska språket tog in främmande ord från många länder. Sedan dessa har engelskan förändrats mycket och flera variationer förekommit. Uttalet har också förändrats i samband med att ord kommit in i samband med att engelsmännen utvandrat och invandrare invandrat och tagit med sig språk och dialekt.
Idag är den amerikanska engelskan exempelvis, särskilt inflytelserikt på grund av USA: s dominans inom film, tv, populärmusik, handel och teknik (inklusive Internet). Men det finns många andra sorter av engelska runt om i världen, inklusive till exempel australiensisk engelska, Nya Zeeland engelska, kanadensisk engelska, sydafrikansk engelska, indisk engelska och karibisk engelska. Och det finns många fler. Finns massvis om detta att läsa om på nätet.
