Harry Martinson (1904–1978) var en svensk författare, poet och nobelpristagare (1974) som delade priset med Eyvind Johnson. Martinsons författarskap kännetecknas av en stark koppling till naturen, existentiella frågor och en känsla för språkets skönhet. Hans verk sträcker sig över poesi, romaner, essäer och reseskildringar.
Harry Martinson är lite av en doldis i den svenska litteraturhistorien – detta trots att han vunnit Nobelpriset i litteratur och suttit som ledamot i Svenska Akademien. Men hans storslagna diktning, med eposet Aniara som kronan på verket, kommer alltid att garantera honom en plats i den svenska litteraturens Hall of Fame. Men vem var egentligen Harry Martinson och vad var hans bidrag till den svenska litteraturskatten? I den här artikeln ska vi berätta lite mer om denna enastående författare.
Vem var Harry Martinson?
Den blivande Nobelpristagaren Harry Martinson föddes på våren år 1904 i huvudstaden Stockholm. Men vägen mot Nobelpriset skulle inte bli enkel. Redan som barn led Martinson genom de värsta svårigheter man kan tänka sig som barn – han förlorade nämligen både sina föräldrar. Efter att hans pappa, Martin Olofsson gått bort när lille Harry endast var 6 år gammal, så beslutade modern att inte stanna i Sverige. Hon emigrerade till USA och lämnade kvar sitt barn.
Harry Martinsson blev fosterbarn och blev placerad hon en ny familj. En period bodde han även på barnhem. Martinsson fick därför aldrig några fasta rötter, och valde kanske därför att ta tjänst vid ett fartyg och segla runt jorden. Han reste och såg flera av världens länder. Men det var även den här bakgrunden som avgjorde hans framtid som författare. I flera av sina verk skriver han om en ”världsnomad” och om resor och samhällsproblem. Rotlösheten gjorde också att Martinsson kunde fantisera sig bort till andra platser.
Även Martinssons kärleksliv var stormigt som det hav han älskade att segla. I sitt första äktenskap var han gift med Moa Martinsson – ett äktenskap som drev bådas författarkarriärer framåt, men som också kantades av svallande känslor och konflikter. Efter skilsmässan med Moa gifte han sig istället med Ingrid Lindcrantz.
Harry Martinson som författare
Harry Martinsons författarskap präglades alltså av hans svåra uppväxt. Han hade en rotlöshet och ett ständigt sug efter att resa bort från den plats han befann sig på. Hans mästerliga rymdepos Aniara kan tolkas utifrån just denna rotlöshet. Handlingen tilldrar sig på ett rymdskepp som har havererat ute i rymden. Dels ger Aniara en inblick i Martinsons fantasier om att resa – hans är inte ens bunden till den här planeten.
Men Aniara gestaltar även den sträck som måste plåga Martinsson. Rymdskeppet har ju havererat i driver nu omkring planlöst i rymden, utan att kunna nå sin destination. Passagerarna ombord är fångna och kan inte ta sig någonstans, fast på en och samma plats, instängda i låda i rymden utan möjlighet att resa därifrån. Hela verket är skrivet på vers. Aniara är ett lyriskt mästerverk där Harry Martinsson uppvisar sin fulla tekniska talang. Han formar orden till rytm och berättelse som tidigare inte skådats i svensk litteraturhistoria, och därför var han helt klart värdig att få vinna Nobelpriset i litteratur.
Men Harry Martinson författade flera andra verk. Till hans litterära alster kan föras bland annat Resor utan mål, Vägen ut och inte minst romanen Vägen till Klockrike eller den humanistiskt inriktade diktsamling Passad. Harry Martinson lämnade dock inte bara en rad stora litterära verk efter sig. Flera litterära priset är delas ut i hans minne: Harry Martinson-priset, Klockrikestipendiet, Aniarapriset och Stipendium till Harry Martinsons minne.
Verk av Harry Martinson
Harry Martinsons verk präglas av en stark kärlek till naturen, en oro för mänsklighetens framtid och en unik poetisk röst som kombinerar enkelhet med djup existentiell reflektion. Hans mest kända verk, Aniara, är inte bara ett mästerverk inom svensk poesi utan även en internationellt uppmärksammad skildring av människans kamp med teknologins konsekvenser. Genom sitt författarskap har Martinson lämnat ett bestående avtryck i den svenska litteraturen och fortsätter att inspirera nya generationer av läsare och författare. Här är en omfattande lista över hans mest kända verk:
Romaner
- Nässlorna blomma (1935)
- En självbiografiskt inspirerad roman som skildrar Martinsons barndom och ungdom. Den berättar om pojken Martin som växer upp under svåra förhållanden efter att ha blivit övergiven av sina föräldrar.
- Vägen ut (1936)
- En uppföljare till Nässlorna blomma, där Martin fortsätter sin resa från barnhemmet och ut i vuxenlivet, präglad av utsatthet och sökande.
- Den förlorade jaguaren (1941)
- En allegorisk roman som utforskar människans natur och samhällskritik, skriven under andra världskriget.
- Verklighet till döds (1940)
- En krigsroman som reflekterar över krigets fasor och människans moral i krigstider.
Diktsamlingar
- Spökskepp (1929)
- Martinsons debut som poet, en diktsamling som innehåller både havsmotiv och reflektioner över människans villkor.
- Nomad (1931)
- En diktsamling som präglas av resandet och den eviga rörelsen, både fysiskt och själsligt.
- Natur (1934)
- En diktsamling som reflekterar över naturens skönhet och människans plats i världen.
- Passad (1945)
- En diktsamling som rör sig över hela världen med inspiration från Martinsons resor, och som hyllar den globala gemenskapen och naturens mångfald.
- Cikada (1953)
- En samling dikter där Martinson utforskar både det lilla och det stora i tillvaron, ofta med en filosofisk ton.
- Aniara: En revy om människan i tid och rum (1956)
- Martinsons mest berömda verk, ett episk-lyriskt diktverk om rymdskeppet Aniara och dess passagerare som driver bort från jorden. Verket är en stark kritik mot krig, miljöförstöring och människans oförmåga att ta ansvar för sin egen existens.
- Gräsen i Thule (1958)
- En diktsamling som återvänder till naturen och Martinsons barndomslandskap, med lyrik som hyllar det enkla och naturliga.
- Dikter om ljus och mörker (1971)
- En senare samling dikter där Martinson utforskar livet, döden och universums mysterier.
Essäer och prosaverk
- Kap Farväl! (1933)
- En reseskildring som beskriver Martinsons erfarenheter till sjöss och hans möten med människor och platser.
- Midsommardalen (1938)
- Ett prosaverk som skildrar en sommardag i en svensk bygd med starka naturbeskrivningar och insikter om människolivet.
- Svärmare och harkrank (1937)
- En samling essäer och reflektioner där Martinson skriver om naturen, litteraturen och sin syn på världen.
- Det enkla och det svåra (1939)
- En essäsamling där Martinson diskuterar filosofi, samhälle och livets stora frågor.
- Tuvor (1973)
- En prosasamling som reflekterar över naturen och vardagslivet, fylld med poetiska inslag.
Reseskildringar
- Resor utan mål (1932)
- En reseskildring där Martinson berättar om sina upplevelser som sjöman och luffare, med starka intryck från sina resor.
- Kap Farväl! (1933)
- Fortsättning på Resor utan mål, med nya berättelser från sjömanslivet och resor till avlägsna platser.