Svensk Akademien är återigen ett stort ämne i medier. Detta sedan den största kriser i Akademiens historia. En rad avslöjanden vittnade om en djup spricka mellan flera utav Akademiens medlemmar – det hade uppstår två olika grupperingar. Kriser har lett till att Akademiens stadgar har setts över och att flera medlemmar har valt att lämna Akademien. Men Svenska Akademien är såklart större än någon kris, och dess arbete fortsätter även i framtiden. I den här artikeln tänkte jag istället fokusera på den Svenska Akademiens historia samt dess viktiga arbete för det svenska språket.
Svenska Akademiens historia
Den Svenska Akademien grundades av Kung Gustav III redan år 1786. Det är således en anrik Akademi som bygger sitt arbete på starka traditioner. När Gustav III stiftade Akademien var det med uppdraget att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. Mottot valdes till ”Snille och smak”. Akademien skulle arbete för att vårda det svenska språket. För detta uppdrag bestämdes att arton ledamöter skulle ansvara, varför man ofta benämner Akademiens ledamöter som just ”de aderton”.
Svenska Akademien
De Aderton skulle bestå av bildade personer med stor kunskap inom språkvetenskap, det svenska språket eller litteratur. Således tillföll platserna främst sådana personer som uppvisat sådan kunskap: litteraturvetare, författare eller akademiker inom språkvetenskap. En grov kategorisering skulle kunna göras: akademikerna skulle stå för snille och teori, medan författarna levererade smak och känsla för språkbruk. Men även andra lärda personer inom andra ämnen har ofta suttit på stolar i Svenska Akademien.
Till tidiga ledamöter kan bland annat räknas Carl Gustaf af Leopold och Gustaf Fredrik Gyllenborg. Sedan dess har en rad viktiga språk- och litteraturprofiler suttit på stolarna i Svenska Akademien, bland annat Johan Erik Rydqvist, Selma Lagerlöf, Harry Martinson, Viktor Rydberg och Hjalmar Gullberg. Men även profiler som Esaias Tegnér, Verner von Heidenstam, Adolf Noreen, Gunnar Ekelöf, Pär Lagerkvist och Eyvind Johnson. Även i dag sitter flera framstående språkvetare i Svenska Akademien. Till dessa kan räknas bland annat språkforskarna Bo Ralph, Sture Allén, Göran Malmqvist och Tomas Riad. Efter den senaste krisen står dock flera platser vakanta.
Svenska akademiens arbete
Den uppgift som Svenska Akademien är mest känd för är såklart utdelningen av Nobelpriset i litteratur. Varje år väljer Svenska Akademien den författare i världen som gjort sig mest förtjänst av priset. Nobelpriset i litteratur är det mest prestigefulla priset att vinna i författarvärlden och innebär förutom utmärkelsen även ett rejält klirr i kassan. Prispengen ligger nämligen på cirka åtta miljoner kronor.
Men Svenska Akademien utför en hel del andra arbetsuppgifter, som ofta hamnar i skymundan bakom Nobelpris, finkultur och intriger. Man arbetar nämligen en hel del med den ursprungliga uppgiften: att värna om det svenska språket. Den kanske mest kända delen av detta arbete är Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) som ges ut i nya upplagor med några års mellanrum. Ordlistan samlar de vanligast orden i det svenska språket och anger stavning och enklare böjningsformer. En vanlig missuppfattning är att ord som inte finns i ordlistan ”inte skulle finnas i språket”, därför blir kritiken ibland högljudd när ord försvinner ur listan. Men listan är absolut inte någon uttömmande samling av samtliga ord i svenskan, det är bara en lista över en liten del av de vanligaste orden.
Förutom SAOL arbetar Akademien även med Svensk Ordbok och de två stora verken Svenska Akademiens Grammatik (SAG) och Svenska Akademiens Ordbok (SAOB). Redan 1786 började man planera för att skapa ett deskriptivt verk om svenskans grammatik. 1999 blev verket klart och innehåller över 2 700 sidor svensk grammatik. Även SAOB är ett riktigt långt projekt. Det första bandet med de första bokstäverna kom ut 1898, men än i dag återstår några bokstäver och arbetet beräknas inte vara klart än på några år.