Det absolut vanligaste efternamnet i Sverige 2025 är Andersson, buret av över 214 000 personer, tätt följt av Johansson med drygt 212 000 bärare. På tredje plats kommer Karlsson med över 158 000 personer. Denna topp tre har varit stabil i decennier och visar tydligt på hur starkt det patronymiska namnskicket är förankrat i svensk namnhistoria.
De 15 mest förekommande efternamnen i Sverige är:
- Andersson – 214 774
- Johansson – 212 892
- Karlsson – 158 242
- Nilsson – 147 839
- Eriksson – 119 589
- Larsson – 109 672
- Olsson – 91 943
- Persson – 91 757
- Svensson – 85 581
- Gustafsson – 62 188
- Pettersson – 55 266
- Jonsson – 49 778
- Jansson – 42 530
- Hansson – 38 360
- Carlsson – 30 275
Siffrorna är hämtade från Skatteverket och SCB, vilka årligen sammanställer statistik över landets efternamn.
Varför är så många namn släkt med varandra?
Det som omedelbart sticker ut är att 14 av de 15 vanligaste efternamnen slutar på -son. Detta är ett arv från det gamla patronymiska systemet, där en son fick faderns förnamn följt av ändelsen -son och en dotter fick ändelsen -dotter. Exempel: Karl fick en son som blev Karlsson, och en dotter som blev Karlsdotter.
Även om -dotter-namnen var vanliga ända in på 1800-talet är de idag mycket ovanliga. Detta beror på 1901 års namnlag som gjorde efternamnet ärftligt. Därefter övergick hela familjer till en gemensam -son-form, vilket förklarar varför de manliga formerna lever kvar medan de kvinnliga försvann.
Regionala skillnader i efternamn
Även om listan över de vanligaste efternamnen gäller hela landet finns regionala variationer:
- Andersson dominerar i Svealand.
- Johansson är starkare i både Götaland och Norrland.
- Nilsson har särskilt hög koncentration i Skåne.
- Karlsson är utbrett i Västra Götaland.
Dessa skillnader visar att lokala namnskick kunde sätta sig starkare i vissa regioner och leva kvar i generationer.
Namnlagar och historiska förändringar
- Före 1800-talet: Patronymikon var helt dominerande. Man hette exempelvis Nils Andersson eller Karin Persdotter, men dessa efternamn gick inte i arv.
- 1821: En kunglig förordning öppnade för att ta fasta släktnamn.
- 1901: Den första namnlagen infördes och gjorde efternamn ärftliga. Det blev slutet för -dotter-namnen i praktiken.
- 1982: En ny namnlag gjorde det enklare att byta efternamn.
- 2017: Den senaste namnlagen infördes. Den tillåter större frihet, till exempel att ta gamla släktnamn eller skapa helt nya.
Det är därför man idag ser en blandning av gamla -son-namn och mer unika efternamn som skapats av familjer under 1900- och 2000-talet.
Språkliga och kulturella drag i efternamn
- Patronymiska namn: Andersson, Johansson, Karlsson, Nilsson.
- Naturinspirerade namn: Berg, Lind, Lund, Dahl och Fors förekommer ofta i kombinationer som Lundberg, Lindström eller Dahlgren. Dessa namn blev populära när soldater och hantverkare på 1600- och 1700-talet behövde fasta efternamn.
- Militära namn: Många svenska släktnamn skapades inom det indelta soldatväsendet. Soldater fick korta och lättigenkännliga namn som Modig, Hurtig, Stål eller Sköld.
- Adliga namn: Högadeln antog tidigt kontinentala namn med tyska eller franska influenser, som De la Gardie eller Oxenstierna.
Intressanta fakta om svenska efternamn
- Det finns omkring 500 efternamn i Sverige som bärs av fler än 2 000 personer.
- Antalet bärare av de mest vanliga efternamnen ökar långsammare än befolkningen, vilket gör att deras andel minskar över tid.
- Under de senaste decennierna har namn som Andersson och Johansson minskat något i andel, medan fler unika efternamn vuxit i popularitet.
- Sverige har i internationell jämförelse extremt många -son-namn. I Danmark och Norge är dessa betydligt färre, eftersom de där tidigt övergav patronymikon till förmån för ärftliga släktnamn.
- Det finns fortfarande personer i Sverige som bär -dotter-namn, men de är mycket sällsynta och ofta återupplivade genom den senaste namnlagen.
Framtiden för svenska efternamn
Efternamn i Sverige står inför en gradvis förändring. De traditionella -son-namnen är fortfarande dominerande, men allt fler familjer väljer unika namn som speglar natur, ursprung eller personliga värden. Statistiken visar att de vanligaste efternamnen blir relativt sett mindre vanliga för varje generation, vilket kan innebära att framtidens listor ser mer varierade ut.
