Agneta Pleijel (född 26 februari 1940 i Stockholm) är en av Sveriges mest mångsidiga och inflytelserika författare. Hon har skrivit romaner, dramatik, poesi, essäer och memoarer, och hennes verk kännetecknas av djupa psykologiska porträtt, kvinnlig frigörelse, historiska teman och existentiella frågor.
Pleijel har dessutom haft en framträdande roll som kulturjournalist, litteraturkritiker och ordförande i Svenska PEN. Hon har belönats med flera stora priser, däribland Doblougpriset (1991) och Svenska Akademiens nordiska pris (2018), och hennes böcker har översatts till över 20 språk.
Uppväxten formade Agneta Pleijels världssyn
Agneta Pleijel växte upp i en akademisk familj. Fadern Åke Pleijel var professor i matematik, och modern Sonja Pleijel arbetade som översättare och författare. Under barndomen flyttade familjen mellan Lund, Stockholm och USA – en bakgrund som senare skulle påverka hennes litterära blick på klass, språk och identitet.
Hon studerade filosofi vid Göteborgs universitet och tog examen 1971. Den filosofiska grunden kom att prägla hennes författarskap, där frågor om etik, makt och frihet ständigt återkommer.
Från kulturjournalist till litterär förnyare
Under 1970-talet gjorde Agneta Pleijel sig känd som en av Sveriges mest intellektuella kulturjournalister. Hon var redaktör för tidskriften Ord & Bild (1972–1975) och senare kulturchef på Aftonbladet (1975–1979). Hon var känd för sin skarpa penna, sitt engagemang i samhällsfrågor och sitt motstånd mot kulturella hierarkier.
År 1969 debuterade hon som dramatiker med pjäsen Ordning härskar i Berlin, skriven tillsammans med Ronny Ambjörnsson – ett verk som väckte uppmärksamhet för sin politiska satir och sitt fokus på maktstrukturer.
Agneta Pleijels författarskap – mellan historia och inre sanning
Pleijels litterära universum rör sig mellan det personliga och det historiska, mellan dröm och verklighet. Hon skriver lika skickligt om kvinnors livsvillkor som om revolutioner, vetenskap och familjedynamik.
Viktiga verk i Agneta Pleijels produktion
- Änglar, dvärgar (1981) – poetisk debut som etablerade henne som en författare med språklig precision och symbolisk kraft.
- Vindspejare (1987) – ett flerbottnat släktepos som följer fem generationer med rötter i både Sverige och Indonesien. Romanen betraktas som hennes genombrott och ett mästerverk i svensk 1980-talslitteratur.
- Hundstjärnan (1989) – en psykologisk och mytisk berättelse om skuld och kärlek.
- Fungi: En roman om kärleken (1993) – ett experimentellt verk där kärlekens kraft och galenskap står i centrum.
- En vinter i Stockholm (1997) – en lågmäld och sorglig roman om ensamhet och längtan, delvis självbiografisk.
- Drottningens chirurg (2006), Kungens komediant (2007) och Syster och bror (2009) – en historisk trilogi som förenar fakta med fiktion och utforskar 1700-talets människosyn, klass och könsroller.
- Spådomen: En flickas memoarer (2015) – en stark självbiografisk berättelse om barndom, skam och frigörelse.
- Doften av en man (2017) – fortsättning på Spådomen, där hon med ärlighet skildrar kärlek, makt och intellektuell frihet.
Agneta Pleijel och kvinnans blick
Pleijel har ofta kallats en feministisk pionjär i svensk litteratur, men hon själv har beskrivit sitt skrivande som “människans kamp mot inre och yttre begränsningar”. Hon skriver om kvinnor som försöker leva fritt – men som kämpar med skuld, skam och kroppens historia.
I memoaren Spådomen formulerar hon en av sina mest citerade rader:
“Skammen kilar sig in där den finner fäste.”
I Doften av en man skriver hon:
“I kampen mellan dig och världen, ställ dig på världens sida.”
Dessa citat visar den moraliska spänning som löper genom hela hennes verk: kampen mellan individ och samhälle, mellan frihet och ansvar.
Akademiska uppdrag och inflytande
Agneta Pleijel har också haft flera betydelsefulla roller i det svenska kulturlivet. Hon var ordförande i Svenska PEN (1987–1990) och har arbetat aktivt för yttrandefrihet och litteraturens oberoende. Hon blev ledamot av Samfundet De Nio 1988 och utnämndes 1992 till professor vid Dramatiska Institutet i Stockholm.
Hennes arbete har haft stort inflytande på senare generationer av svenska författare, särskilt kvinnor som utforskar minne, identitet och sociala strukturer i sin prosa.
Agneta Pleijels språk och stil
Pleijels språk är rikt men exakt, poetiskt men jordnära. Hon växlar mellan filosofiskt allvar och sensuell konkretitet, och använder ofta parallella tidsplan, drömmar och inre monologer. Hennes prosa bär spår av dramatikens rytm – scenerna är ofta uppbyggda som tablåer, och dialogerna bär en musikalisk precision.
I poesin är hon avskalad och symbolisk, medan memoarerna är nakna, reflekterande och självprövande.
Priser och utmärkelser
Agneta Pleijel har tilldelats en rad prestigefyllda priser:
- Doblougpriset (1991) – utdelat av Svenska Akademien för framstående skönlitterärt författarskap.
- Svenska Akademiens nordiska pris (2018) – ibland kallat ”Lilla Nobelpriset”, för ett livsverk som bidragit till nordisk kultur.
- Hon har dessutom mottagit flera stipendier och hedersdoktorat, och hennes verk finns översatta till över 20 språk, däribland engelska, tyska, franska, polska och japanska.
Intressanta fakta om Agneta Pleijel
- Hon har indonesiska rötter på fädernet – något som inspirerade romanen Vindspejare.
- Hon har även arbetat som översättare och essäist, och hennes texter om litteraturteori och konst är flitigt citerade i svenska universitet.
- Pleijel har varit gift med författaren och översättaren Maciej Zaremba.
- Trots sin starka intellektuella röst beskriver hon sig själv som “blyg och observant” – en kontrast som gör hennes författarröst särskilt unik.
Agneta Pleijel i den svenska litteraturhistorien
Agneta Pleijel räknas idag till den svenska litteraturens främsta berättare i efterkrigstidens generation. Hennes verk förenar kvinnors erfarenheter med filosofisk skärpa och historisk bredd. Hon har påverkat hela den moderna svenska berättartraditionen, och hennes texter fortsätter att läsas, analyseras och älskas för sin intellektuella kraft och emotionella ärlighet.
