Bodil Malmsten (1944–2016) var en av Sveriges mest särpräglade och älskade författare. Hennes språk var både skarpt och ömt, fullt av rytm, ironi, humor och livsvisdom. Hon skrev dikter, romaner, dramatik och självbiografiska texter – alltid med en personlig ton som gjorde det triviala till något storslaget. Hennes sätt att förena vardagsspråk med filosofisk skärpa har gjort henne till en ikon inom svensk litteraturhistoria.
Uppväxten i Jämtland och vägen mot skrivandet
Bodil Malmsten föddes den 19 augusti 1944 i byn Bjärme i Jämtlands län. Hon var sondotter till den berömde möbelarkitekten Carl Malmsten, vilket innebar att kreativitet och formkänsla fanns i blodet. Men hennes barndom var långt ifrån idyllisk – föräldrarna separerade tidigt, och Bodil växte upp delvis hos morföräldrarna och senare i fosterhem i Vällingby.
Hon har själv beskrivit sin barndom som fylld av längtan, utanförskap och observation – erfarenheter som senare kom att bli hennes drivkraft som författare.
Under 1960-talet levde hon med konstnären Peter Csihas, med vilken hon fick dottern Stefania. Paret samarbetade i flera konstnärliga projekt, och tillsammans debuterade de 1970 med barnboken Ludvig åker.
Bodil Malmstens tidiga poesi – när språket började slå gnistor
Hennes litterära genombrott kom med diktsamlingen Damen, det brinner! från 1984. Den föregicks av debuten Dvärgen Gustaf (1977), där Malmsten redan visade sin förmåga att väva in vardagens absurditeter i ett personligt, rytmiskt språk.
Hon bröt mot det traditionella poetiska uttrycket och använde istället ett tonfall som kändes muntligt, nästan som om hon pratade direkt med läsaren. Hon sa ofta att hon skrev “för att hålla sig vid liv”, och hennes dikter bar på en slags melankolisk humor, där sorg och skratt aldrig stod långt ifrån varandra.
Genombrottet – Bodil Malmsten blir en röst för sin tid
När Damen, det brinner! gavs ut blev Bodil Malmsten en central röst i svensk samtidslyrik. Hon lyckades sätta ord på den urbana ensamheten, de små mänskliga misslyckandena och den sköra längtan efter mening. Hennes dikter lästes inte bara av litteraturintresserade – de citerades, sjöngs och blev en del av den svenska samtiden.
Hon medverkade i TV och radio, skrev dramatik för scen och gjorde sig känd för sin slagkraftiga personlighet. Malmsten var en av få poeter som nådde ut brett i medierna, utan att kompromissa med sin konstnärliga integritet.
Bodil Malmsten i Finistère – författaren som flydde till Frankrike
1999 flyttade Bodil Malmsten till Finistère i Bretagne, Frankrike. Där köpte hon ett hus och började odla, läsa och skriva i ensamhet. Det nya livet blev till litteratur i den älskade boken Priset på vatten i Finistère (2001), som också översattes till engelska och fick stor uppmärksamhet internationellt.
Boken är en blandning av dagbok, essä och betraktelse – en hyllning till det enkla livet, naturen och språket. Hon skriver om trädgård, språkbarriärer och mötet med byråkratin i Frankrike – men framför allt om identitet och tillhörighet.
BBC Radio 4 utsåg den engelska översättningen till “Book of the Week”, och boken fick Bodil Malmsten att nå nya läsare långt utanför Sveriges gränser.
Mitt första liv och den oförställda självbiografin
I Mitt första liv – Den som gudarna älskar dör inte (2004) berättar Bodil Malmsten med sällsynt öppenhet om sitt eget liv. Här möter vi barndomens sår, fosterhemsåren, den unga konstnärliga kampen och hennes egen väg till litteraturen. Hon skriver med en blandning av vrede, värme och poetisk precision.
Boken visar hennes kompromisslöshet: hon väjde aldrig för det svåra, men vägrade också att skriva utan hopp.
Bodil Malmsten och språket som motstånd
För Bodil Malmsten var språket inte bara ett verktyg – det var ett sätt att överleva. Hon beskrev orden som “det enda skyddet mot tomheten”.
Hennes språk är rytmiskt, musikaliskt och fullt av ironi. Hon kunde byta tonläge på ett ögonblick: från lekfull till förtvivlad, från vardagsrealistisk till nästan filosofisk.
Malmsten skrev i gränslandet mellan prosa och poesi, mellan humor och allvar. Hon var också en mästare på att ge språklig form åt känslan av främlingskap – något hon upplevde både som barn i fosterhemmet och som vuxen utomlands.
Det här är hjärtat – en avskedssång till livet
2015, året före sin död, gav Bodil Malmsten ut diktsamlingen Det här är hjärtat. Den är en naken och gripande skildring av sorg, kärlek och död. Boken skrevs efter att hon fått besked om sin obotliga cancersjukdom och samtidigt förlorat en nära vän. Det är ett av de mest innerliga verken i modern svensk poesi – både en klagosång och en kärleksförklaring till livet.
Utmärkelser och eftermäle
Bodil Malmsten tilldelades flera priser och utmärkelser under sin karriär, bland annat ett hedersdoktorat vid Mittuniversitetet i Östersund 2006. Hennes verk har översatts till ett flertal språk, och hennes inflytande märks fortfarande i svensk litteratur.
Efter hennes bortgång den 5 februari 2016 hedrades hon av författarkollegor och kritiker som en av 1900-talets mest originella svenska röster. 2022 släpptes dokumentärfilmen Ett jävla liv – en film om Bodil Malmsten, som åter väckte intresset för hennes liv och verk.
Fakta och kuriositeter om Bodil Malmsten
- Bodils farfar var den välkände formgivaren Carl Malmsten.
- Hon vägrade kalla sig poet – hon var “en författare som använder rytm”.
- Hon skrev ofta på natten och beskrev skrivandet som ett sätt att ordna kaos.
- Hon var mycket aktiv på sin blogg “Finistèrebloggen”, där hon delade reflektioner om språk, politik och vardag.
- Hon kallade sitt franska hem för “det sista huset innan havet”.
Bodil Malmsten lever vidare i språket
Även om Bodil Malmsten själv inte längre finns kvar, fortsätter hennes ord att leva i svensk kultur. Hennes böcker säljs fortfarande i nya upplagor, hennes dikter citeras flitigt, och hennes stil – där vardag och filosofi möts – har inspirerat en hel generation yngre författare.
Hennes röst påminde oss om att litteraturen inte bara handlar om berättelser – utan om att överleva genom språket.
