Det allra viktigaste att veta är att både närmare och närmre är korrekta former av komparativen till ordet nära. Svenska Akademiens ordlista (SAOL) anger båda som giltiga alternativ, men användningsområdet skiljer sig. Närmare dominerar i skrift och formella sammanhang, medan närmre ofta används i tal och i mer vardagliga situationer.
Närmre eller närmare i skriftliga texter
I akademiska uppsatser, nyhetsartiklar, officiella dokument och andra sammanhang där språket förväntas vara neutralt och korrekt, är närmare det självklara valet. Denna form uppfattas som standard och ger texten ett mer vårdat intryck. Att välja närmare i skrift är därför ett sätt att signalera formell språkkänsla.
Intressant nog visar språkvårdens rekommendationer att närmre inte är fel i skrift, men att det kan kännas för talspråkligt och därför undviks i seriösare text.
Närmre eller närmare i talspråk
I samtal, dialoger och informella texter är närmre mycket vanligt. Det kan uppfattas som mer naturligt och följsamt i vardagligt tal. Många svenskar använder omedvetet närmre i situationer där de lika gärna kunde ha sagt närmare.
Ett typiskt exempel är när någon säger:
- “Kom lite närmre, jag hör inte vad du säger.”
Här känns närmre mjukare och mer vardagligt än det mer korrekta närmare.
Böjning av nära – så hänger formerna ihop
| Grad | Vanliga former | Alternativa former |
|---|---|---|
| Positiv | nära | – |
| Komparativ | närmare | närmre |
| Superlativ | närmast, närmaste | närmst, närmsta |
Att båda formerna finns beror på att svenskan länge haft parallella varianter. Precis som vi kan säga närmsta vägen eller närmaste vägen utan att det blir fel, kan vi säga närmare eller närmre.
Närmre eller närmare – historisk utveckling
Språkhistoriskt sett har båda formerna existerat länge. Närmare är den äldre, mer traditionella formen som redan på medeltiden fanns i skrift. Närmre har däremot vuxit fram som en förkortad, mer ljudnära variant som slog igenom i vardagligt tal.
Språkforskare påpekar att denna typ av förenkling – att ett ord tappat en vokal – är vanlig i talspråk. Därför lever båda formerna parallellt utan att den ena helt tar över.
Närmre eller närmare i språkvårdens rekommendationer
Institutet för språk och folkminnen (Isof) har tydliggjort att båda formerna är korrekt svenska. Samtidigt framhåller de att närmare är den form som bör användas när texten är neutral eller formell. Närmre får gärna användas i vardagligare kontexter.
Det intressanta är att detta mönster gäller flera svenska ord:
- “närmast” och “närmsta”
- “störst” och “största”
- “bättre” och “bättra” (i uttryck som bättra på)
Språket tillåter alltså en viss dubbelhet som inte anses fel, men där val av form signalerar stilnivå.
Exempel på närmare eller närmre i bruk
- “Han stod närmare sanningen än någon annan journalist.” – korrekt i formellt språk.
- “Kan du komma lite närmre bordet?” – vardagligt, fungerar bättre i tal.
- “Vi är närmare en lösning än tidigare.” – typiskt i officiella sammanhang.
- “Kom lite närmre nu, det är inget att vara rädd för.” – känslosamt och vardagligt uttryck.
Intressant fakta om närmre eller närmare
- Enligt Svenska Akademiens ordlista är båda formerna likvärdiga och finns listade i samma uppslagsartikel.
- I korpusmaterial (samlingar av texter) är närmare betydligt vanligare i skrift, men närmre dominerar i transkriberat talspråk.
- Många svenskar tror att närmre är “felstavning”, men det är alltså en helt godkänd variant.
- Språket uppvisar liknande dubbelheter i flera andra ordpar, exempelvis hälsosammare/hälsosammre eller mörkare/mörkre (där dock den kortare formen ofta dör ut).
Närmare eller närmre – vilket ska du välja?
Valet mellan formerna avgörs alltså inte av rätt eller fel, utan av stil och kontext. När texten kräver formell, neutral eller standardiserad svenska – välj närmare. När situationen är ledig, vardaglig eller muntlig – fungerar närmre alldeles utmärkt.
