Jonas Hassen Khemiri är född 1978 i Stockholm och är idag en av Sveriges mest översatta och prisbelönta författare. Han växte upp med en svensk mamma och en tunisisk pappa, vilket gav honom en språklig och kulturell mångfald som blivit ett kännetecken i hans verk. Han skriver på svenska, men har även arbetat direkt på engelska och blivit publicerad i stora internationella tidskrifter som The New Yorker.
Jonas debut förändrade allt – Ett öga rött
2003 slog Khemiri igenom med debutromanen Ett öga rött. Romanen, skriven på ett uppmärksammat ”rinkebysvenska”-liknande språk, skildrar en ung pojkes funderingar om identitet, språk och utanförskap. Den blev en av 2000-talets mest omtalade svenska debuter, filmatiserades 2007 och satte tonen för Khemiris författarskap – en kombination av lekfullhet, allvar och språkliga experiment.
Jonas Hassen Khemiri och Montecore
Hans andra roman, Montecore: en unik tiger (2006), är en brevväxling mellan en författare och en påstådd barndomsvän till hans far. Romanen utforskar relationen mellan en son och hans far, frågor om invandring och kultur, samt vad det innebär att skriva fram sin egen historia. Montecore belönades med Sveriges Radios romanpris, fick P.O. Enquists pris och nominerades till Augustpriset.
Khemiri fick Augustpriset för Allt jag inte minns
2015 kom genombrottet internationellt med romanen Allt jag inte minns. Den vann Augustpriset och fick stort erkännande i både Sverige och utlandet. Romanen, som rör sig mellan minne och fiktion, undersöker kärlek, vänskap och tragiska förluster genom ett fragmentariskt berättande. Joyce Carol Oates och Masha Gessen lyfte boken i amerikansk press, vilket bidrog till att Khemiri etablerade sig som en stark röst även utanför Sverige.
Pappaklausulen och det globala erkännandet
2018 publicerade Khemiri Pappaklausulen (The Family Clause). Romanen, om relationen mellan en far och en vuxen son, gav honom internationell succé. Den översattes till ett trettiotal språk, nominerades till National Book Award i USA och belönades med franska Prix Médicis étranger 2020.
Senaste romanen Systrarna
2023 utkom Systrarna, hans första bok som ursprungligen skrevs på engelska innan han själv översatte den till svenska. Romanen behandlar familj, minne och försoning, och visar hans fortsatta vilja att tänja på språkliga och litterära gränser.
Jonas Hassen Khemiri på teaterscenen
Parallellt med sina romaner har Khemiri etablerat sig som dramatiker. Hans pjäs Invasion! (2006) fick internationell spridning och tilldelades en amerikansk Obie Award. Han har även skrivit Fem gånger Gud (2008), Vi som är hundra (2009) – vinnare av det norska Hedda-priset – samt Apatiska för nybörjare (2011), ≈ [Almost Equal To] (2014) och Eld (2022). Hans dramatik präglas av samma språkliga lekfullhet och samhällsengagemang som hans prosa.
Jonas Hassen Khemiri som novellist och opinionsbildare
2008 vann han Sveriges Radios novellpris för Oändrat oändlig. 2013 väckte han stor debatt med det öppna brevet “Bästa Beatrice Ask” som belyste frågor om etnisk profilering och diskriminering i Sverige. Brevet spreds internationellt och publicerades även i The New York Times. 2017 blev Khemiri den första svenska författaren att få en novell publicerad i The New Yorker.
Ett litterärt prisregn
Khemiri har mottagit en lång rad utmärkelser: Borås Tidnings debutantpris, Augustpriset, P.O. Enquists pris, Obie Award, Aniara-priset, Expressens teaterpris och det prestigefyllda franska Prix Médicis étranger. Han har även tilldelats Ibsenpriset i Norge och Gustaf Frödings stipendium i Sverige.
Jonas Hassen Khemiri som akademiker och inspiratör
Utöver sitt skrivande har Khemiri arbetat internationellt som lärare i kreativt skrivande. Han har haft uppdrag vid New York University, varit gästprofessor vid Bennington College och var 2021–2022 Cullman Fellow vid New York Public Library i New York.
Språket som lekplats och identitetsfråga
Ett genomgående drag i Khemiris författarskap är språkliga experiment. Han använder dialekter, brytningar och kodväxling för att utforska makt, identitet och tillhörighet. I Ett öga rött skapade han ett helt nytt skriftspråk, i Montecore blandade han brev och meta-fiktion, och i Systrarna valde han att översätta sig själv för att pröva gränserna mellan språk och kultur.
Centrala teman i hans författarskap är minne, förlust, språk, identitet och relationen mellan individ och samhälle. Hans böcker speglar frågor om migration, familjeband och maktstrukturer, men också den mänskliga strävan efter mening, tillhörighet och kärlek.
