Gotländska, även kallat gutamål eller gutniska, är en särpräglad och melodisk dialekt som talas på Gotland och Fårö. Den härstammar från forngutniskan, ett eget nordiskt språk som skilde sig både från fornvästnordiska och fornöstnordiska. Gotländskans unika historia och uttryck gör den till en levande kulturskatt som fascinerar både språkforskare och besökare.
Gotländskans melodi och diftonger
Gotländskan har en sjungande språkmelodi, vilket skiljer den från många andra svenska dialekter. Tonen är mjuk, och ord uttalas med rytm och variation. Ett tydligt drag är diftongerna, där en vokal uttalas som två ljud. Här är några exempel:
- ”Mer” blir ”meir”
- ”Söt” blir ”söyt”
- ”Mos” blir ”mɔus”
- ”Mus” blir ”meus”
Denna språkliga egenskap är ett arv från gutamålet och ger gotländskan dess rytmiska och unika klang.
Gotländska ord och uttryck
Gotländskan innehåller många ord och uttryck som saknar direkta motsvarigheter i rikssvenska. De speglar öns historia, kultur och natur. Här är några av de mest karaktäristiska orden:
- Ainbuin – ensam, själv
- Bjäbs – tjafs, smågnabb, gräl, kiv
- Bodi – affär, butik, handelsbod
- Dretväder – riktigt dåligt väder, oväder, busväder
- Fain – fin, bra, vacker, utmärkt
- Fäi – boskap, kreatur, djur
- Gaddn – tand, tuggtand
- Gauk – gök, fågeln gök
- Gräink – gren, kvist, grenverk
- Haule – tomrum, hålighet, hål, skreva
- Jau – jag
- Kaitlabb – vänsterhänt person
- Kellingg – gift kvinna, fru, maka
- Kroksnod – omväg, kringväg, sidospår
- Kuse – häst, springare, pålle
- Lumme – ficka, byxficka, innerficka
- Mäin – mycket, många, stor mängd
- Nättras – natten som var, föregående natt
- Nåige – något, nåt, en sak
- Panghus – sommarstuga, fritidshus, torp
- Rabbis – vildkanin, kanin, hare
- Rauk – stenformation, kalkstenspelare
- Skundra – skynda sig, hasta, rusa
- Släke – tång som sköljts upp på stranden, sjögräs, strandtång
- Snöigg – smutsig, lortig, skitig
- Soleld – stark solbränna, solsveda
- Sårk – pojke, grabb, yngling
- Svid – gnäll, klagan, jämmer, tjat
- Späis – rymlig, stor, vidsträckt
- Tjäck – trevlig, rolig, skojig, glad
- Tåis – tidigt på morgonen, gryning, morgontidigt
- Åivinn – avundsjuk, missunnsam, sotis
Dessa ord används flitigt i dagligt tal bland gotlänningar och blir ofta kära inslag för besökare som försöker förstå dialekten.
Historiska rötter i forngutniskan
Forngutniskan, som talades på Gotland under medeltiden, har lämnat ett bestående avtryck i gotländskan. Språket finns bevarat i Gutalagen och Gutasagan, som nedtecknades runt år 1220. Runinskrifter från samma tid vittnar om att gotländska har en stark och lång historia som skiljer sig från övriga nordiska språk.
Bevarandet av gutamålet
Under senare år har antalet personer som talar gutamål minskat, men insatser görs för att bevara och stärka dialekten. Föreningar som Gutamålsgillet arbetar aktivt för att sprida kunskap om språket och dess rika ordförråd. Kurser, böcker och inspelningar hjälper till att hålla språket levande för kommande generationer.
Fakta du kanske inte visste
- Gotländskan har sex olika diftonger, varav två (ɔu och eu) har rötter i gutamålet.
- Många gotländska ord är så unika att de saknar direkt översättning till rikssvenska.
- Den sjungande språkmelodin har drag som påminner om vissa dialekter i Bergslagen.
Gotländskan är en dialekt som fångar intresset och bjuder på en språklig resa genom tid och kultur. Den är både levande och historisk, ett tydligt exempel på Gotlands stolta och särpräglade identitet.
Roliga gotländska ord
Gotländskan är full av unika, färgstarka ord som ofta väcker nyfikenhet och leenden. Orden speglar Gotlands historia, kultur och vardagsliv. Här är några exempel som visar dialektens charm:
- Kyttvarpe – hamburgare.
- Flainbådd – flintskallig.
- Fååranype – sista minuten-flört, syftar på ett sent nattligt sällskap.
- Gajgel – något kladdigt eller geggigt.
- Jö – javisst, absolut, används för att säga emot någon som säger nej.
- Sakran – förbaskat, kraftuttryck för irritation.
- Svidig – tjurig, sur, arg eller grinig.
Lekfulla uttryck
Flera av de roliga orden används med glimten i ögat och har en vardaglig charm.
- Fååranype, som beskriver ett ”kvart i fem-ragg”, är ett humoristiskt uttryck som syftar på den sena timmen när folk ofta hittar ett sista sällskap för kvällen.
- Gajgel beskriver något kladdigt, perfekt för att beskriva geggiga situationer – kanske ett barn som lekt med tång på stranden.
Varför bevaras orden?
Gotländskan, eller gutamål som den också kallas, är en av de mest välbevarade nordiska dialekterna med rötter i forngutniskan från medeltiden. Dialekten bär spår av gammalt språkbruk, vilket ger den en historisk prägel som få andra dialekter har.
Gotländskan är känd både för sitt unika ordförråd och sin karaktäristiska språkmelodi. Ljudbilden är sjungande och innehåller många diftonger, vilket skapar en rytm och klang som är lätt att känna igen. Exempel på detta är att ”sten” uttalas stain och ”lamm” blir laum. Denna särprägel bidrar till dialektens charm och identitet.
Trots att yngre generationer ofta influeras av standardsvenska finns en stark stolthet bland gotlänningarna över att bevara sitt språk. Vanliga ord som svidig (tjurig, grinig) och sakran (förbaskat) används fortfarande flitigt i vardagligt tal, särskilt bland äldre generationer, som aktivt håller dialekten vid liv.
Gotländskan är därför mer än bara en dialekt – den är en viktig del av Gotlands kulturarv, en språklig skatt som bär öns historia och själ genom generationerna.
